to readers, guest photographers and co-authors, thanks for five exciting years of pixels !
Jag fortsätter ogenerat med scener från nionde våningen (även om det börjar bli lite tjatigt). Här är ytterligare en skön teleobjektivförvrängning av Jakobs kyrka (Kungsträdgården), vandrarhemsbåten vid Skeppsholmen och några finlandsfärjor vid Stadsgårdshamnen (Södermalm). Allt i ett härligt platt paket.
Ta en stol och ta det lugnt ett tag. Någon av dem ska väl passa. Ja, du får väl vika upp den själv förstås....hela den här bunten stod utanför en restaurang i Sundbybergs centrum.
Cool fasad mitt i kvällsvärmen på Fleminggatan. Är den inte lite dansk, ändå?
Den fula flygbussen flög faktiskt - just härifrån. Linslus-höghusen ger sig inte. Och har ni märkt att det börjar bli mörkare om kvällarna? Skymning vid Sveavägen.
Jag har aldrig tänkt på att det sticker upp ett torn med klocka och allt ur kulturhuset. Eller är det bara telefotosyndromet igen? För övrigt deltar Sergelstorgsobelisk och Klara kyrka (till höger). Det flaggar vi för.
Vi grottar vidare vid T-Huvudsta den här gången. Och för er som föredrar dagsljus, det finns en stadsdel där ovan också.
På vilken av meriterna Urban Hjärne fick en gata uppkallad efter sig vet jag inte men såhär ser den ut en sömnig, somrig eftermiddag på Kungsholmen.
Det har varit mycket om grottor på sista tiden, så jag ansluter mig till trenden ;-)
Just den här grottan är faktiskt mot björnarna på Skansen, och personerna på bilden har i övrigt ingen knytning till titeln, men en titel ska ju bilden ha.
Detta lär vara Brunkebergsåsens högsta punkt.
Och längst där nere i betongen finns en ljudaffär. Bottenvåningen i tredje - tror jag - hötorgsskrapan.
Säga vad man vill om 70-talet men de insåg att man kan ha skoj med färg i grottsalar. Åter hos Helga Henschen i T-Tensta.
Jag vill ha ett eget Manhattan. Hötorgscity sett från Sveavägen. Från nionde våningen.
Katter lär vara kloka djur så de undviker nog heta plåttak, teaterpjäsen till trots. Här ovanpå kvarteret söder om Tunnelgatan kan man greja frukostägget kvickt.
På allmän begäran lite om vad som tynger mig ...
Jag hade en gång en kamera som jag var riktigt nöjd med, en Fuji Finepix 4700. En suverän kamera som (man) tog bra bilder (med). Lite kantig i formen, men snabb och lättmanövrerad. Men jag ville komma närmare, så jag sålde 4700:an till en kompis och köpte mig en Fuji Finepix S5000 istället.
S5000 är också en suverän kamera. Den är drägligt snabb, har bra autofokus, har ljuskänslig optik, 10x optisk zoom och går nästan hur långt som helst på en laddning batterier. På minussidan visar den ibland upp lite ”sorgflor” i hörnen på bilderna, manuell fokus är ett mysterium och zoomen fungerar inte när man spelar in video.
Även om S5000 är utmärkt och liten och nätt saknade jag den mer kompakta 4700:an. Kompisen ville dessvärre inte sälja tillbaks eftersom hon var nöjd över att ha en så bra kamera. Jag förstår henne.
Jag köpte då en Avant S3, en liten pocketkamera för en billig peng. Med sina 3 miljoner pixlar tar den bra bilder om förhållandena är de rätta och man inte har för bråttom - för oj! vilken starttid den har. Den långa starttiden gör att Avanten aldrig blev den där spontankameran man alltid vill ha med sig.
Kameran som jag tar mina dagliga bilder med är inte en kamera utan en mobiltelefon, en Ericsson Z800. Nå, kvaliteten är inte den bästa, vid goda förhållanden som en Instamatic på 70-talet, men för att snabbt dokumentera vardagen fungerar den utmärkt. Min vardag finns uthängd på The everyday life of a commuter.
Sålunda: Fuji Finepix S5000, Avant S3 och Ericsson Z800.
Frånsett då att flygbussar sällan flyger och frånsett att det här inte är nån flygbuss utan snarare en vagn på en av de nya matarlinjerna som tar sats bakom Konserthuset.
Sommarstängt i city. Parkadens p-hus.
Som Per konstaterade tidigare, det är värre än vanligt på sina håll. Här är till exempel byggarbetsplats Mäster Samuelsgatan. Som vanligt sett från nio trappor upp på Sergels Torg.
Ingen mängdrabatt kanske men lite grönsaker ändå att vila ögonen på när man kliver ut ur T-Sundbybergs Centrum vid uppgång Prästgårdsgatan.
Men vem styr? Ser mer ut som en variant på de tre aporna (Hör inget, ser inget, säger inget) tycker jag. Skillnaden skulle väl då vara att de här är fyra. Bättre eller sämre? På Hornsgatspuckeln finns denna att beskåda i alla fall.
Men belägenheten bland de mest vinddrivna av samhällets barn har också
givit en tydlig social inriktning. Sämre kärnverksamhet kan man ha.
Det ser oförskämt enkelt ut när proffsen sköter blomplanteringar, som här mellan Landsvägen och järnvägen i centrala Sundbyberg.
Jag brukar få hälften maskrosor och resten mossa.
Tinnar och torn och en himla stor boll. Jomenvisst, är det inte Globen som är på väg in mot stan?
T-Västra Skogen är lite spännande. Inte bara namnet utan även det faktum att det handlar om flera grottsalar.
Det har gått en tid nu sedan del ett av "Den makalösa manicken" skrevs. Saker har hänt, som de plägar göra. 2100'an finns fortfarande i familjen, Z5'an däremot har vandrat vidare och faktiskt ersatts av den Dynax 5D som jag spanat på.
Efter närmare 3000 bilder med Dynaxen så är jag dock inte riktigt nöjd med vad jag har införskaffat. Jag har kanske lite för höga förväntningar och de infrias inte. Skärpan vill inte riktigt vara där jag vill ha den. Med bildstabilisering och möjlighet till höga ISO-värden utan alltför stora brus-problem, så tycker jag att det borde gå att få ut bättre kvalitet på bilderna. Det är väl inte helt uppgivet ännu, men om jag inte snart får ordning på shop'en så är det fara värt att det blir ett byte till. Problemet är väl då att nästa steg är rätt högt, prismässigt, vilket gör att jag nog trots allt hänger kvar ett tag till.
Som ett komplement till systemkameran (som blir lite bökig att ha med jämt) har införskaffats en Olympus mju720SW. Fickvänlig, 7 Megapixlar, stöt- och vattensäker (till 3 m djup = snorkelkamera) och med en stor LCD (för mina taskiga ögons skull). Den har tillbringat en månad i Thailand, utlånad till bror min. Det ska bli intressant att se vad resultatet har blivit. En tidig prognos sade ca 600 bilder.
En lätt travestering tillåter jag mig. En vy med Liljeholmsbron som inramning, mot Liljeholmsbadet.
Sergels Torg är inte direkt känt för sin inbjudande, mänskliga framtoning men nu är det väl alldeles ovanligt ogästvänligt.
Det här är inte rastburarna på Sergels Torgsanstalten, det är bara ett trevligt fik och matställe på Kulturhusets tak. Kaffe med fri utsikt över plattan.
Jag må vara förlåten över ett litet kollage men jag kan inte låta bli att visa upp denna Stockholms Spårvägars sightseeingvagn 700 med speciell färgsättning. Den renoveras för fullt på Museispårvägen i Malmköping.
Tja. Jag vet inte riktigt. Prästgårdsgatan var det visst, i Sundbyberg.
Ett återbesök vid Domarebacken i Alby, visar att det nog är nymålat - nu. Nästan klart faktiskt. I dagarna har man också tagit bort byggnads-ställningarna.
"Broderskap, systerskap, solidaritet" på två av de nitton språk som Helga Henschen använt vid T-Tensta.
Konserthuset - Ivar Tengboms ”grekiska tempel” vid Hötorget. Konsert- huset är ett av Skandinaviens bästa exempel på de nyklassicistiska strömningarna i konst och arkitektur. Det är det blåa huset alltså.
D
et är inte alla som får ett eget torg där man kan blicka ut över turisthorder.Också ett öde för en gammal schlagertextförfattare.
Ja, inte vet jag. Lite för konstigt kanske, eftersom den fått en så undanskymd plats vid Brunkebergs Torg, invid hotellet (som jag inte kommer ihåg namnet på).
Det är fredag, det är sommar, det är sol ... Tror det blir en pilsner idag. (Mer Sundbyberg)
Ibland känner man sig jäktad och instängd. I synnerhet under Sundbybergs station.
Gå inte på gräset ? Ingen fara, tala bara om var det är :-) Skylten (eller skyltarna, faktiskt - det finns fler likadana) fann jag på Skansen.
Sobert är kanske inte det första ord jag kommer att tänka på men man har åtminstone pytsat ut generöst och modigt ur färghinkarna i T-Solna Centrum.
En balkong i morgonsol i Sundbyberg. Fönstret är öppet, men var är alla frukostätare?
Man får bara en chans. Kaptenens tränade öga letar bland kraterskuggorna efter en säker landningsplats. Bränslet räcker en halv minut till.
Nåja, vi som aldrig når längre ut i sfärerna än med nån Fokker kan ju alltid fantisera. Suggestiv belysning här vid T-Huvudsta, hursomhelst.
Ja, det kan man läsa på sockeln till denna staty, som egentligen heter "Familjelycka" och står på torget vid Järnvägsgatan, i Sundbyberg.
Vad dagligvaruhandeln i Sumpan beträffar förefaller solen gå upp vid stationen. Eller är det en mandarin-wanna-be-kanelbulle?
The bank is open in Sumpan
Jag är banktjänsteman, eller ICA-handlare … eller jag är nog … Nej, nu kommer jag ihåg! Jag är ICA-handlare. Det är jag säker på! Men jag hjälper gärna till. Med pengar och så. Sumpan i öppningsdags.
Däruppe brukar det badas hejdlöst när rätt (eller fel) lag vunnit något livsviktigt. Obelisken vid det oundvikliga Sergels Torg skymtar genom vattnet
Interiörbild från Salems kyrka från orgelläktaren.
En plastblomma har det lite småtråkigt på McDonald's i Sundbyberg. Samtliga gäster denna soliga eftermiddag satt utomhus, av nån anledning.
Även en stockholmsblogg får väl besöka Solna nån gång. Kuber av himmel tränger in i det lågmält gråtonade bergrummet vid T-Vreten.
Var på väg mot Skansen härförleden och mötte detta ekipage. Plötsligt backades tiden ett antal decennium kändes det som. Platsen är Djurgårdsbron, med Strandvägen i bakgrunden, och vore det inte för LGF-triangeln på kärran, så kunde bilden ha varit nästan hur gammal som helst :-)
Man kan faktiskt gå in också i Sollentuna Kyrka. Det gör vi nästa gång. Stoftet efter Gustav Vasa lär ha tillbringat en natt här på väg till sista vilan i Uppsala.
Tur att det inte är jag som ska skruva ihop det här igen. Det lär ha varit en rulltrappa i T-Solna Centrum innan man började fnula.
Inte kan man stressa i 70 inte, nä - det får andra göra. Jag tar det lugnt, jag. Taget utanför husknuten hemma i Gläntan, Grödinge.
Your daily dose of Stockholm, Sweden - click on pictures to enlarge!